Var precis i kiosken och handlade cig. På gångvägen 50 meter ifrån vår port sa så det katchong, och jag flög ner i backen med platt fall. Förbannade is! Jag landade på ryggen men som tur var så slog jag inte i huvudet.

Man hinner tänka ganska mycket innan man landar... Från ögonblicket då jag förstod att jag tappade balansen och skulle ramla, så hann jag tänka på att det skulle göra jävligt ont. Att jag kanske skulle kunna skada mig ordentligt. Att jag var skiträdd för att huvudet skulle få en smäll.

Första tanken jag tänkte när jag kom på fötterna igen var givetvis: "Hoppas att ingen såg mig!"

Nu ömmar den ena armbågen och svanken. Ont i skallen fick jag också, även om jag inte slog i. Värktablett har brukats och nu är det en stund i soffan som gäller.