Igår fick min son äntligen sin arm opererad. Jag var tyvärr inte med på sjukhuset den här gången. Men han ringde igår när han hade vaknat ur narkosen och berättade att operationen hade gått bra och att han mådde fint.

För en stund sen så ringde han och berättade att han och Anders, hans fosterpappa, hade börjat att köra ifrån Stockholm. För att kompensera att jag inte kunde närvara på sjukhuset så plockar de upp mig på vägen och sen är tanken att jag ska vara hos dem i några dagar. Jag ser det som en liten minisemester med min son :-)

Min sons fosterföräldrar är världens bästa så det kommer att bli så mysigt så. De har hundvalpar och min son har pratat väldigt mycket om dem, så nu kan han stolt få visa mig de små vofsingarna. Dessutom finns där ett fosterbarn till - en några månader gammal bebis. Det betyder att Tant Anja kommer att få mata bebis. Det är bäst att passa på att mata andras bebisar då inga fler barn blir gjorda på den här adressen under en överskådlig framtid. Inga fler barn blir gjorda under en oöverskådlig framtid heller. En guldklimp räcker bra för mig. Dessutom är Johan tvärsäker på den punkten med.